Hej Johan Halvarsson, Pedagog i Svärdsjö, Envikens, Sundborns Pastorat. Ni har menssäkrat så mycket som 22 toaletter! Kan du berätta mer om var och hur?
Vi ska öppna ungdomsgård i Församlingsgården i Svärdsjö och tyckte detta var en bra sak att satsa på. Förhoppningsvis kommer många ungdomar dit, både tjejer och killar. Fokus för oss är att alla som kommer till kyrkans sammanhang ska känna sig trygga, att menssäkra blir ett konkret sätt att jobba för det. Sen har det förstås ett stort signalvärde också – att det hos oss inte är något skämmigt eller konstigt med att ha mens.
När vi lyfte frågan i vårt arbetslag stod det klart att det inte bara skulle vara toaletterna på ungdomsgården som skulle menssäkras. Det är många kvinnor i olika åldrar och från olika livssammanhang som kommer till kyrkans lokaler – att menssäkra är en trygghet och service som berör många.
Så nu är toaletterna i kyrkorna och församlingshemmen i både Svärdsjö, Enviken och Sundborn menssäkrade, även personaltoaletter.
Varför är det viktigt för er att menssäkra?
Kyrkan får gärna en stämpel att vara ”gammal & grå”, konservativ och bakåtsträvande i olika avseende. Det finns många samhällstabun som kyrkan genom historien har förstärkt. Bibeln skrevs i en tid där kvinnor betraktades som orena under menstruationen, bara en sån sak! Jag gissar att en binda eller tampong när man behöver det som mest kan verkligen vara något att tacka Gud för!
Hela livet måste få plats i kyrkan och i bästa fall kan kyrkan avlasta människor både själsligt och, som i detta fall, praktiskt. Att det finns bindor om man behöver det just då.
Kul också om vi bidrar till att fler ser en poäng att menssäkra sina toaletter.
Vad kan vi mer göra i kyrkan för att bryta tabun kring mens?
Prata om mens på ett naturligt sätt! Det finns säkert många delar av samhället som mer aktivt skulle behöva öppna upp tidigare tabubelagda ämnen, men man kan ju bara börja med sig själv och vi kan verkligen bli mycket bättre!
Döden är ett annat ämne som många tycker att det är jobbigt att prata, men i det fallet blir det väldigt tydligt att samtal och gemensam reflektion, en mer otvungen hållning, gör ämnet mindre laddat och mer lätthanterligt. Att undvika att prata om verkligheten gör inte att den förändras eller försvinner.
